Elektrofysiologisk utredning

Om en sådan hittas fastställs platsen för uppkomst och orsak. En del av de initierade rytmrubbningarna kan stoppas enkelt med en pacemaker. Ibland krävs elkonvertering eller antiarytmika. Patientens tillstånd och blodtryck samt hjärtrytmen och de elektriska signalerna inifrån hjärtat kontrolleras kontinuerligt. Undersökningen tar 1—2 timmar. Slutligen avlägsnas katetrarna och införarna och de små hålen i kärlen pressas ihop, varefter patienten måste vara i sängläge i ungefär fyra timmar.

Medicinering under ingreppet Man försöker undvika användning av lugnande läkemedel eftersom de kan hindra att rytmrubbningen kommer igång. Under ingreppet ges ofta läkemedel som underlättar att rytmrubbningen initieras t. Dessa läkemedel höjer hjärtats pulsfrekvens och slagen blir kraftigare på samma sätt som vid ansträngning, vilket kan kännas konstigt.

Om kateterablation görs samtidigt hindras smärtan som ablationen framkallar med effektiv intravenös smärtlindring. De små blåmärkena i ljumskvecket är vanliga och ofarliga. Kateterablationsbehandling görs ofta i samband med och som fortsättning av diagnostisk elektrofysiologisk undersökning. Syftet med ablationsbehandling?

Elektrofysiologisk undersökning hjärtat

I ablationsbehandlingen skadas lokalt de mekanismer i vävnaden som orsakar och upprätthåller arytmier. Smärtlindring används vid behov i ablationsbehandling. Den elektrofysiologiska undersökningen och kateterablationsbehandlingen tar i allmänhet 2—3 timmar — i specialfall kan det ta 4—6 timmar. Komplikationsrisken är i allmänhet låg, som lägst under 1 procent och som mest ca 5 procent.

Elektrofysiologisk undersökning ögon

Ingreppen kräver oftast en övernattning vid sjukhuset. Utskrivningen kan ske även under samma dag. Behovet för sjukledigheten är oftast 3—5 dygn. Kateterablationsbehandlingen är för många patienter botande vård men tidvis är det befogat att fortsätta med rytmstörningsmedicinering. Utöver kombinationen av kateter- och läkemedelsvården kan det behövas pacemakervård. Detta kommer i fråga, när det konstateras symptomatisk bradykardi eller när hjärtats pumpförmåga har märkbart försvagats t.

Holter-undersökning används vid utredningen av rytmstörningar. I registreringen bedöms hjärtats rytm och pulshastighet i olika situationer, eventuella extra slag och slagserier, slagpauser samt tecken av hjärtmuskelns syrebrist under registreringen. Vad undersöks via EKG- dygnsregistrering? Med hjälp av undersökningen får man fram information om rytmstörningarnas uppkomst, antal och betydelse.

Med hjälp av dygnsregistrering får man reda på i fall rytmstörningarna har sitt ursprung i förmaken eller kammaren — genom det strävar man också efter klarhet om oklara fall av medvetslöshet och information om syrebrist i hjärtmuskeln. EKG- dygnsregistrering kan vara till hjälp också i samband med kranskärlssjukdom, t. Hjärtats huvudsakliga vektorer, sett ur horisontalplanet. V1 och V5 är explorerande.

Referenspunkten utgörs av en sammanvägning av elektroderna på extremiteterna WCT. I denna figuren är WCT placerad bakom hjärtat av pedagogiska skäl. Den nedre rutan visar hur mönstret i V1 successivt övergår till mönstret i V6. Första vektorn förmaken : I horisontalplanet är förmaksvektorn bågformad. Depolarisationen börjar i sinusknutan och fortplantas först genom höger förmak.

Vektorn är initialt riktad framåt, vänster och nedåt. Därefter svänger depolarisationsvågen mot vänster förmak och vektorn riktas åt vänster. V1 uppfattar att den initiala vektorn färdas mot den och presenterar en positiv P-våg. Ofta registrerar V1 även att vektorn svänger bort mot vänster förmak, vilket resulterar i ett negativt utslag. V5 registrerar under hela förloppet att vektorn färdas mot den om än med något varierande vinkel och presenterar en positiv P-våg.

Fjärde vektorn basala kammarpartier — Den sista vektorn härstammar från aktivering av basala kammarpartier. Vektorn är riktad mot ryggen. Avledning V5 registrerar en liten negativ s-våg. T-vågen ska vara konkordant med kammarkomplexet, vilket innebär att ett positivt kammarkomplex ska följas av en positiv T-våg och ett negativt kammarkomplex bör följas av negativ T-våg.

Detta kan förefalla ologiskt eftersom jonflödena under repolarisationen är omvända jämfört med depolarisationen, således borde T-vågen vara omvänt riktad mot kammarkomplexet. Förklaringen är att vektorn också är omvänd. Som tidigare nämnt sprids depolarisationen från endokard till epikard men repolarisationen går faktiskt från epikard till endokard.

Detta beror på att epikardiella celler har kortare aktionspotential och påbörjar sin repolarisation tidigare än de endokardiella. Således är jonflödena omvända men även vektorn är omvänd och dessa faktorer tar ut varandra. T-vågen har därför samma riktning som QRS-komplexet Figur 8. T-vågsvektorn är normalt riktad åt vänster och nedåt.

Barn har ofta en T-vågsvektor som är riktad aningen bakåt vilket resulterar i negativa T-vågor i högersidiga bröstavledningar. Under uppväxten normaliseras T-vågsvektorn och dessa T-vågsinverteringar försvinner. P-vågen och T-vågen är mjuka eftersom de elektriska potentialerna har låg frekvens, jämfört med QRS-komplexet som är taggigare eftersom signalernas frekvens är högre.

Figur 8. Vektorförhållanden under depolarisation och repolarisation i kamrarna.

Kligfield et al GS Wagner et al Kligfield et al Recommendations for the standardization and interpretation of the electrocardiogram: part II: electrocardiography diagnostic statement list a scientific statement from the American Heart Association Electrocardiography and Arrhythmias Committee, Council on Clinical Cardiology; the American College of Cardiology Foundation; and the Heart Rhythm Society Endorsed by the International Society for Computerized Electrocardiology.

Mason et al Borys Surawicz, Timothy Knilans. Fourth universal definition of myocardial infarction Kristian Thygesen et al. European Heart Journal. Recommendations for the standardization and interpretation of the electrocardiogram: part I: The electrocardiogram and its technology: a scientific statement from the American Heart Association Electrocardiography and Arrhythmias Committee, Council on Clinical Cardiology; the American College of Cardiology Foundation; and the Heart Rhythm Society: endorsed by the International Society for Computerized Electrocardiology.

Jonathan S. MacFarlane et al Comprehensive Electrocardiology.