Alternativa behandlingsmetoder

Print Under sommaren kom slutbetänkandet med lagförslag i utredningen om komplementär och alternativ vård KAM. En spännande läsning där utredaren Kjell Asplund skickligt balanserat mellan att inte alls tillåta alternativa metoder och kanske på sikt låta vissa metoder integreras i hälso- och sjukvården.

Alternativ vård

Syftet med förslagen är att skydda patienter från undvikbara vårdskador och allvarliga hälsorisker. Under studietiden gjorde några kurskamrater och jag en enkel studie av några av de alternativa behandlingsmetoder som då bjöds — vi talar tal. Vi inkluderade även olika hälsobefrämjande koster i studien. Vi fann en rik flora av metoder och koster som påstod sig kunna bota allt från huvudvärk och varicer till olika cancersjukdomar.

En skrämmande upplevelse som redan då övertygade mig om att det måste finnas en klar rågång mellan dessa ovetenskapliga metoder och skolmedicinen. I skolmedicinen används metoder som varit föremål för vetenskapliga studier och uppföljning, medan alternativmedicinens behandlingar inte genomgått någon egentlig vetenskaplig utvärdering.

Inom skolmedicinen känner vi till risker, biverkningar och utsikt till bot, medan de alternativmedicinska behandlingarnas biverkningar är mer eller mindre okända. Vad talar vi om för risker? En rad biverkningar av både somatisk och psykisk art kan naturligtvis förekomma, men den stora risken är att en alternativ behandling fördröjer eller innebär att en effektiv vetenskapligt grundad behandling åsidosätts.

På grund av detta, beslutades det av Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket i juni att hyaluronsyra inte längre ska subventioneras av svenska staten, det vill säga att man som patient får stå för kostnaden själv. Utan statlig subvention är preparatet dyrt och det medför en stor kostnad att genomgå en behandling eftersom det rekommenderas att injektionen tas ungefär 3—5 gånger med en veckas mellanrum för att ge effekt.

Transkutan elektrisk nervstimulering TENS TENS är en behandling som utförs med hjälp av en liten apparat som skickar svag elektriskt ström genom plattor elektroder som fästs på huden på området där det gör ont. Strömmen stimulerar nerverna i området för att blockera smärtan.

Cancer socker

Smärtlindringen som kan uppnås är normalt kortvarig några timmar och enligt Socialstyrelsens riktlinjer finns det ingen evidens för att behandlingen skulle ge smärtlindring på medellång eller lång sikt. Däremot är behandlingen ofarlig för de flesta och ger inga biverkningar, så att testa behandlingen skadar inte. Dock bör en TENS apparat inte användas av personer med en s. Akupunktur Akupunktur är en populär behandling med ursprung i Kina som görs genom att föra in tunna nålar i huden på specifika punkter på kroppen för att lindra diverse sjukdomstillstånd.

Nålarna kan antingen stimuleras manuellt av behandlaren, eller genom en el-stimulator som stimulerar nålarna med ström elektroakupunktur. Enligt Socialstyrelsen kan akupunktur ha viss effekt på knäsmärta, men har ingen bevisad effekt på höftsmärta utöver placebo.

Alternativ medicin korsord

Den som erbjuder alternativa behandlingsformer har vanligen inte läkarutbildning, men några läkare har profilerat sig genom att erbjuda vård som inte är allmänt godtagen inom medicinen. Det finns många orsaker till att patienter använder sig av alternativa behandlingar. Ibland är orsaken ideologisk och grundar sig på patientens livsåskådning till exempel antroposofi , men patienten kan också vara besviken på behandlingsresultat eller på bemötandet inom den konventionella hälso- och sjukvården.

Ibland är det fråga om bristande förtroende för säkerheten vid behandlingar eller rädsla för biverkningar såsom kritiskhet mot vaccination. Alternativa behandlingar kan också användas som en sista utväg när medicinen inte kan erbjuda ett sätt att läka patienten. Dessutom marknadsförs alternativa behandlingar kraftigt och utan den kontroll som förutsätts av marknadsföringen av medicinska tjänster.

Alternativa behandlingar får också mycket publicitet — ofta okritisk sådan — i medierna. Behovet av lagstiftning I över ett årtionde har man i Finland försökt få lagstiftning för att utbudet av alternativa behandlingar till sårbara grupper ska begränsas. Bristerna i finsk lagstiftning och tillsyn tillåter situationer där det finns en uppenbar strävan efter ekonomisk vinning på bekostnad av de allvarligt sjuka.

Alternativa behandlingar har i någon mån undersökts med vetenskapliga metoder som även accepterats av skolmedicinen. I fråga om de flesta terapierna finns dock inga forskningsresultat som kunde påvisa nyttan av behandlingen. I vissa fall kan patienten dra nytta av alternativa behandlingar på grund av placeboeffekten eller det naturliga sjukdomsförloppet.

Å sin sida saknas på motsvarande sätt kunskap om de eventuella olägenheterna av dessa terapier. Ur medicinsk synpunkt är några terapier förmodligen ofarliga till exempel mycket utspädda homeopatiska preparat , andra åter potentiellt farliga till exempel interaktioner med naturpreparat innehållande johannesört. En del företrädare för alternativa behandlingar förhåller sig i princip negativt till att deras behandlingar undersöks med medicinska metoder.

Alternativa behandlingar kan också grunda sig på teoretiskt omöjliga eller mystiska tankekonstruktioner, och då går ju inte det för vetenskapen typiska rationella tänke- och argumentationssättet längre att tillämpa. Namnet på vissa alternativa behandlingar använder termen medicin, även om behandlingsformen inte baserar sig på medicin.

Forskning kring alternativa behandlingar kompliceras också av att det ofta inte bara handlar om en behandling, utan om en hel livsstil eller världsåskådning. Läkaren ska kunna förklara fördelar och nackdelar med olika behandlingsalternativ för patienten utan att ifrågasätta patientens önskemål, behovet av behandling eller erfarenheter av otillräcklig medicinsk behandling.

Ibland ges läkaren möjlighet att berätta vad hen anser om patientens alternativa behandling, om att den sannolikt är ofarlig, eventuellt skadlig eller sannolikt skadlig, men alltid är det inte möjligt att bedöma riskerna. En öppen dialog gör det lättare att identifiera situationer där en patient planerar att överge en nödvändig medicinsk behandling för att i stället välja en alternativ behandling.

Läkaren ska då klart framföra sin uppfattning om risker och nackdelar även om patienten förstås har självbestämmanderätt då det gäller behandlingen. Läkare bör vara medvetna om att vissa patientgrupper är särskilt utsatta för risker i samband med alternativa behandlingar såsom cancerpatienter, mentalvårdspatienter, patienter med svåra kroniska sjukdomar samt barn.