Äldre benämning på infektionssjukdomar

Många drabbas vilket somliga år leder till hög sjukfrånvaro och överdödlighet bland äldre. Influensavirus har en förmåga att förändra sig och kan därför orsaka mer omfattande epidemier vissa år. Med oregelbundna intervaller anpassas influensavirus från andra djurarter till att infektera människor. Då finns möjligheten att en pandemi uppstår.

Vad orsakar influensa och hur sprids den? Influensasjukdomen orsakas av att influensavirus infekterar luftvägarna. Det finns fyra influensavirustyper: A, B, C och D. Influensa A och B, ger upphov till den typiska influensasjukdomen. Influensa C orsakar oftast mycket milda symtom och ingår därför inte i någon ordinarie sjukdomsövervakning. Influensa D har inte påvisats hos människa, men hos flera däggdjursarter och är vanlig hos boskap.

På influensavirusets yta finns det två molekyler som är avgörande för immunförsvarets möjlighet att känna igen och bekämpa viruset och därmed för smittsamheten: hemagglutinin H och neuraminidas N. Ytmolekylerna förändras lite mellan varje säsong och därmed skyddar inte alltid den immunitet man fått från tidigare influensainfektioner. De influensatyper som återkommer varje vinter kallas säsongsinfluensa.

Virus sprids som aerosol-, dropp- eller kontaktsmitta. Aerosol och droppar uppstår vid hosta eller nysning. Då kan viruspartiklar finnas kvar i luften en kortare tid men smittsamhet avtar snabbt med avståndet från den som hostat eller nyst. Det var alltså präster som kan förmodas ha haft ett språkbruk som stått närmare den skånska allmogens än deras kollegor.

Men betydde ordet sprinkel samma sak för de olika prästerna? Jöns Everlöf hade av allt att döma svårt att skilja på sprinkel och fläckfeber. Av en notering från får vi veta att sprinkel var en "ny, gångbar sjukdom". Detta år härjade fläckfebern som värst i nordvästra Skåne. Vid tre tillfällen skriver Everlöf också att personen dött av sprinkel eller fläckfeber. Wilhelm Julius Borup, i Brunnby, tycks däremot ha skilt de båda sjukdomarna åt.

I Farstorp och Hästveda förekommer aldrig ordet fläckfeber under Eilert Frosts tid, medan vi hittar det i grannsocknarna under samma tid som sprinkel förekommer i Frosts församling. Vi kan alltså förmoda, men inte vara säkra på, att sprinkel var detsamma som fläckfeber, eller åtminstone en sjukdom som liknade denna. Litteraturtips I sin avhandling "Pestens gåta" från diskuterar Bodil E.

Persson på ett belysande sätt problemet med att tolka dödböckernas information. Hon analyserar bland annat förekomsten av fältsjukan i Skåne — Trots bristande information om dödsorsakerna i dödböckerna har hon med hjälp av kombinerade källor försökt att rekonstruera sjukdomspanoramat. Åldersintervallerna av de döda och dödsfallens fördelning över året har jämförts med liknande uppgifter för epidemier med kända orsaker.

Hennes slutsats är att den "fältsjuka" som drabbade Skåne under åren före pesten, och som av en del ansetts ha varit pest, var epidemisk fläcktyfus. Samtidigt gick en epidemi av smittkoppor bland barnen, och i vissa socknar härjade båda epidemierna samtidigt. Dragsjuka, ett namn för många sjukdomar Ett annat exempel på symptombaserade sjukdomsnamn är dragsjuka.

Under perioden — förekommer namnet i över 70 poster. Sjukdomen var vanligast hos barn mellan 2 och 12 år, men har även drabbat 2 dagar gamla barn och människor upp till 70 års ålder. Är det samma sjukdom de lidit av? I den svenska dödsorsaksnomenklaturen från anges dragsjuka vara detsamma som ergotism, mjöldrygeförgiftning.

I Nordisk familjebok från anges den däremot vara detsamma som epidemisk hjärnhinneinflammation. Går vi vidare i källor och litteratur finner vi att dragsjuka också kunde vara detsamma som danssjuka chorea , "predikosjuka", och troligen också tetanus neonatorum, nyföddhetskramp. Fältsjuka var en gemensam beteckning för sjukdomar som drabbade folk i fält. Vad var det som var gemensamt för de lidanden som gick under namnet dragsjuka?

Ergotism Mjöldrygan ergot på franska är en svamp som drabbar gräs, speciellt råg. Svampen bildar kroppar som sätter sig på rågaxen. Kropparna är större än rågkärnorna och ansågs dryga ut mjölet, därav namnet mjöldryga eller mjölöka. Mjöldrygeförgiftning yttrar sig antingen i konvulsiv eller i gangränös form.

Den konvulsiva formen gav krypningar i armar och ben, ryckningar och kramper, hög smärta, men också neurologiska och psykiska symptom, bland annat hallucinationer. Den gangränösa formen gjorde bland annat att blodkärlen drogs samman i extremiteterna vilket först ledde till en brännande smärta, så småningom kallbrand vilket innebar att man till slut kunde förlora fingrar eller tår.

Denna form har även kallats Sankt Antoníus eld, dels på grund av den brinnande smärtan, dels på grund av att man ansåg att helgonet Sankt Antonius skyddade från sjukdomen. Vilken form av symptom man fick berodde på de naturgeografiska förutsättningarna, eftersom giftet utvecklas olika beroende på växtplatsen. I Skandinavien var den konvulsiva formen vanligast.

Surben sjukdom

Den sammandragande substansen i mjöldrygan har gjort att den använts som medel vid förlossning och abort och numera ingår som en substans i medicin mot migrän. Även om sjukdomen är känd sedan före vår tideräkning och man därför i vissa kulturer undvikit att äta råg, har vetskapen om mjöldrygans gift ändå haft svårt att nå fram. I Sverige trodde man under Linnés tid att sjukdomen orsakades av frön från åkerrättikan Raphanus raphanistrum , vilka kallades dragfrö.

Här finns en förklaring till namnet dragsjuka. En annan förklaring till namnet är att kramperna fick kroppsdelarna att dras samman. Sjukdomen kallas ibland också krampsjukan. År framhöll A. Wåhlin sambandet mellan mjöldrygan och sjukdomen och i sin beskrivning över Jämshögs socken i Blekinge från år konstaterade Johan Öller ytterligare samband.

Mjöldrygan angrep råg på många platser men det var bara i vissa områden den ledde till förgiftning. Det var de mjöldrygor som växer på höstråg, odlad på svedjemark, som under regniga år ledde till mjöldrygeförgiftning. Epidemisk hjärnhinneinflammation Epidemisk hjärnhinneinflammation meningitis cerebrospinalis utbröt i Sverige , först i Blekinge och spred sig under några år epidemiartat.

Symptomen var bland annat våldsam huvudvärk, feber och kramp, speciellt i nackmusklerna, som fick huvudet att dras bakåt vilket gav upphov till namnet dragsjuka. Sjukdomen drabbade främst barn och uppträdde nästan enbart på vintrarna. Att det var meningocockbakterien som orsakade sjukdomen visste man inte.

Det märkliga är att denna sjukdom benämns dragsjuka i Sundhetskollegiets rapport underdåniga berättelse år , men i dödsorsaksnomenklaturen från år , det formulär som sundhetskollegiet skickade ut till alla läkare i landet, som ledning vid avgivande av dödsorsaksattester, anges dragsjuka vara detsamma som ergotism.

I Nordiskt familjelexikon från år skriver man att dragsjuka är detsamma som epidemisk hjärnhinneinflammation men att namnet också använts om ergotism, en sjukdom som liknar epidemisk hjärnfeber och ibland förväxlas med denna. Sjukdom eller religiös rörelse? Dragsjuka kan alltså vara två sjukdomar med olika ursprung men med det gemensamma att de ger upphov till kramper som får kroppsdelarna att dras samman.

Men det fanns flera. Under åren och förekom en väckelserörelse i Småland, kallad predikosjukan. Rörelsen bestod av unga människor, framför allt kvinnor men även barn, som predikade under extatiska former, ofta i samband med häftiga krampanfall, mot högfärd och lastbart leverne. Myndigheterna visste inte hur man skulle behandla rörelsen och en del förklarade att utbrotten berodde på mjöldrygeförgiftning, andra att de berodde på Chorea, danssjukan.

Flera av de predikande låstes in på sinnessjukhus. Danssjuka Det finns olika typer av danssjuka och klassificeringen av dessa i litteraturen är något förvillande, detta för att både sjukdomspanoramat och diagnostiken har förändrats. Här redogörs bara för några begrepp. Sydenhams chorea, chorea minor, egentlig danssjuka är en neurologisk infektionssjukdom som främst drabbar barn mellan 5 och 15 år eller gravida kvinnor som en följd av reumatisk feber.

Symptomen är ofrivilliga rörelser, grimasliknande uttryck, oro och minnesstörningar samt känslomässig instabilitet. Denna sjukdom anses kunna vara identisk med Sankt Veitsdans, en form av danshysteri som förekom under medeltiden. Inkubationstiden är kort - några timmar eller högst ett par dagar. Dödligheten var förr ca 50 procent.

Stora koleraepidemier har härjat i Europa. Under perioden —73 drabbades Sverige av nio epidemier. Vid den största av dessa, , insjuknade mer än personer, av vilka drygt hälften dog. Kolerasymtomen är mycket frekventa tarmtömningar med vattentunn avföring diarré men ingen eller obetydlig feber och oftast inga kräkningar. Diarrén orsakas av ett av bakterierna utsöndrat toxin, som påverkar tarmens celler så att utströmningen av vätska till tarmen ökar.

Om sjukdomen inte behandlas kan den uttorkning av kroppen som är en följd av diarrén leda till döden. Kolik Kallades även innanrev. Ett smärtsamt kramptillstånd i tjocktarmen. Gasspänning kan orsaka kolik genom utspänning av tarmen, varvid kramp utlöses. Spädbarnskolik anses bero på gasbildning och tarmkramper vars orsak inte är helt känd, men kan vara en reaktion mot komponenter i bröstmjölk eller annan föda.

Lungsot Hekti, andra namn: bröstilska, bröstsjuka, lungröta, tvinsot, trånsjuka. Se vidare lungtuberkulos. Malaria Infektionssjukdom som orsakas av en parasit som överförs via myggor. Kännetecknas av attacker med frossa, hög feber och svettningar. Malaria är en vanlig sjukdom i tropiska och subtropiska områden. Den kroniska infektionen medför utöver feberattackerna även bl a blodbrist och mjältförstoring.

Den mest fruktade formen av malaria Plasmodium falciparum orsakar årligen nära två miljoner dödsfall, främst bland barn. Malaria var vanlig i Sverige under mitten av talet men epidemier har förekommit så långt fram som i början av talet Sjukdomen kallas i Sverige även frossa, flussfeber, augustifeber. Mässling En infektionssjukdom som orsakas av ett RNA-virus tillhörande paramyxogruppen.

Sjukdomen drabbar främst barn men ibland även vuxna. Genomgången sjukdom ger livslång immunitet. Mässling skördade förr åtskilliga dödsoffer —90 nära i Sverige och uppträdde i omfattande epidemier senast , då insjuknade. Mässlingen är mycket smittsam och någon specifik behandling mot sjukdomen finns inte.

Gamla sjukdomar på latin

Pest En svår, smittsam infektionssjukdom orsakad av en bakterie, pestbacillen. Smittämnet finns hos råttor och överförs till människan genom loppor. Inkubationstiden är dagar, och sjukdomen börjar med hög feber, frossbrytningar och huvudvärk. Det utvecklas först en lokal sårinfektion på platsen för ett loppbett, varefter smittämnet sprids och orsakar en lymfkörtelsvullnad böld ; bakterien kan sedan spridas vidare och ge allmän blodförgiftning och lunginflammation lungpest.

Ibland uppträder även blödningar i huden, svarta pesten. Den senaste stora epidemin i Sverige rasade Digerdöden på talet var med säkerhet pest. Pleuresi eller Plöresi Kallas även lungsäcks- och lunginflammation eller håll och stygn i bröstet. Reumatisk feber Akut ledgångsreumatism med feber och andra tecken på inflammation.

Rödsot Detsamma som dysenteri. En akut tarminfektion, orsakad av Shigellabakterier, med sårbildning i tjocktarmens slemhinnor. Smittan sprids via livsmedel eller den sjukes avföring. Vanliga symtom är frossa, feber, muskelvärk samt slemmiga och blodiga diarréer med magplågor av koliktyp. Inkubationstiden är två till sju dygn. Rödsot var i regel det man menade med fältsjukan och har alltid varit arméernas ständige följeslagare och orsakas av dålig hygien.

Så fort en större mängd trupper sammanfördes på en mindre yta fanns risk för rödsot speciellt om avföring kom i kontakt med vattentäkter. Under alla krig förr i tiden skördade rödsoten betydligt fler offer än själva striderna. Kallades även lantvärnssjukan. Röta Sjukliga förändringar som sammanhänger med inflammatoriskt sönderfall, varbildning, kallbrand och förruttnelse i kroppens vävnader och vätskor.

Rötfeber Ett samlingsnamn på olika epidemiska febersjukdomar, särskilt tyfoidfeber och fläcktyfus och blodförgiftning.