Vad är mjältbrand på svenska

Den officiella veterinären ska också omedelbart anmäla till hälsocentralens läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar om mjältbrand-infektion misstänkas eller konstaterats hos ett djur. Mer information om anmälningsskyldigheten gällande djursjukdomar finns på vår webbplats.

Anthrax symptoms

Den officiella veterinären gör en kontroll på djurhållningsplatsen, ger förhållningsregler och tar vid behov prover av djuren för att reda ut orsaken till sjukdomen. För att infektionen inte ska spridas till andra djurhållningsplatser, bestämmer länsveterinären om restriktioner för förflyttning av djuren och andra nödvändiga åtgärder. För att hindra smittan från att spridas är det viktigt att förhindra att sporer bildas och kommer ut i miljön samt att förstöra smittfarligt material på korrekt sätt.

Kroppen av ett djur som dött i mjältbrand förstörs i första hand genom att den skickas till en anläggning för behandling av djuravfall Honkajoki.

Anthrax symptoms

Kadavret bör inte öppnas på grund av ovannämnda sporuleringsrisk. Av samma orsak bör kroppen skyddas mot asätare medan man väntar på transport till anläggningen för behandling av djuravfall. När sjukdomen konstateras utreds samtidigt varifrån den kan ha kommit till djurhållningsplatsen, och till vilka andra ställen den redan kan ha spridits.

I sammanhanget kan prover tas även från djur på andra djurhållningsplatser. Livsmedelsverket fattar utifrån bestämmelserna beslut om nödvändiga åtgärder. Övervakning Alla även mindre sjukdomsmisstankar som tyder på mjältbrandssymtom undersöks för uteslutande av infektion. I synnerhet när djur har dött plötsligt och ingen annan uppenbar dödsorsak märks, eller symtom som passar in på mjältbrand eller förändringar efter döden upptäcks, ska alltid en anmälan göras till den officiella veterinären.

I Finland undersöks årligen några tiotal djur, huvudsakligen nötkreatur, avseende mjältbrand. I västra Sibirien i Ryssland konstaterades en omfattande mjältbrandsepidemi hos renar sommaren och samma år dog flera djur i mjältbrand även i Sverige. I Finland förekommer mjältbrand hos djur nuförtiden bara sporadiskt. Det senaste fallet konstaterades , då en lokal infektion orsakad av mjältbrandsbakterien konstaterades hos ett enskilt nötkreatur.

Mjältbrand var ändå en vanlig sjukdom i Finland ända till talet och det kan fortfarande finnas sporer i jorden från dessa tider. Just sporbildningen gör att mjältbrandsbakterierna kan ligga vilande i årtionden, exempelvis har livsdugliga sporer blivit funna i gropar där smittade boskapskadaver har grävts ned mer än sjuttio år tidigare. Sker smittan via huden, vanligast genom en sårskada, förökar sig bakterierna och utsöndrar ett potent toxin gift som orsakar lokal vävnadsdöd och oftast bildas ett sår som efterhand blir ilsket, varigt och djupt, men förvånansvärt smärtfritt.

Vävnaden runt såret kan svullna upp och efterhand bildas en mörk skorpa eschar över såret. Bakterierna kan sedan spridas via lymfvägarna till blodbanan och allvarligaste följderna kan bli allmän blodförgiftning. Denna typ av infektion är den vanligaste, men minst allvarliga mjältbrandstypen och lättast att behandla med en dödlighet nära noll vid rätt behandling.

Mjältbrandsbakterier kan nå mag-tarmkanalen med smittat kött, eftersom sporerna är förvånansvärt motståndskraftiga mot normal tillagning av mat. Symptomen är bland annat svåra magsmärtor, blodiga kräkningar , akut tarminflammation, svår diarré och aptitlöshet. Smitta via mat och dryck är den minst vanliga, i USA har endast två fall rapporterats sedan Den farligaste formen av infektion sker via luftvägarna.

En viktig anledning är att man inte längre utfodrar djur med benmjöl som kan sprida smittan. Import av benmjöl förbjöds , och förbjöds all utfodring med benmjöl. Sedan har fem mjältbrandsutbrott inträffat i Sverige; , , , och De utbrott som förekommit i Sverige på senare år har förmodligen orsakats av mjältbrandssporer som överlevt i marken sedan talets mitt. Fram till dess hanterade man utbrott genom att förbjuda att djur flyttades från den drabbade gården, samt genom att gräva ned de döda djuren.

Dessa så kallade mjältbrandsgravar kan i några fall fortfarande innehålla smittförande sporer, och sporerna kan komma i dagen om graven störs av exempelvis grävning. Under talet förde Sverige statistik över gårdar som spärrats av på grund av mjältbrandsutbrott, så man vet i vilka trakter det säkert finns mjältbrandsgravar se karta nedan. Man noterade dock inte var de döda djuren grävdes ned, vilket gör att vi idag saknar den exakta kunskap som skulle krävas för att undvika att riskera att mjältbrandsgravar störs.

Kartan visar gårdar med kända mjältbrandsutbrott år Gula punkter visar utbrott som inträffade , lila punkter visar utbrott Fram till talets mitt grävdes mjältbrandsdöda djur ner i s. Gula och lila punkter visar därför områden där man vet att det kan finnas mjältbrandsgravar. De svarta trianglarna visar platser där det skett mjältbrandsutbrott Totalt inträffade fyra utbrott under den perioden: , , och Utbrottet på Omberg visas inte på kartan, eftersom det inträffade efter att kartan tagits fram.

Källa: Kartan är hämtad från en vetenskaplig artikel Elvander m. Artikel är publicerad med fri tillgänglighet open access och finns att läsa och ladda ned här: Elvander m. Historical cases of anthrax in Sweden — Transboundary and Emerging Diseases. Möjliga åtgärder vid ett utbrott - Omberg I Sverige inträffade ett mjältbrandsutbrott vid östergötska Omberg , förmodligen efter att rester från en mjältbrandsgrav av någon anledning nått markytan.

Det var framför allt tamdjur som konstaterades döda i sjukdomen 9 nötboskap, 1 häst, 1 får , men man hittade även tre älgar som dött av mjältbrand. Därutöver testades fem rådjur som hittades självdöda i området, men de hade dött av andra orsaker. Levande djur smittar inte varandra, och levande vilt kan därför inte upprätthålla smittan i naturen.

Smittan sprids istället från källan exempelvis kontaminerad jord från en mjältbrandsgrav och från kadaver.

Mjältbrand korsord

En viktig åtgärd är därför att föra bort och destruera eventuella kadaver av mjältbrandsdöda djur för att minimera risken att smittan sprids ut i markerna. Vid Omberg bedömde myndigheterna att vilttätheterna var så låga att det inte var motiverat att minska viltstammarna av smittspridningsskäl, och man gjorde därför inga sådana åtgärder.

Istället inriktades åtgärderna mot tamdjur för att förhindra att de infekterades. Mjältbrandsbakterien är normalt känslig för antibiotika och det finns vaccin. Kring Omberg vaccinerades alla nötdjur och får, samt människor som kommit i kontakt med sjuka djur. Det var frivilligt att vaccinera hästar och getter.